Kycklingfrikassé

Det finns tillfällen, särskilt på vintern, när jag vill ha något lent, men ändå fylligt i munnen. Ofta kommer jag tänka på (faktiskt) skolbespisningens kyckling i currysås, den tjocka, mjölstinna såsen, gul, milt smakande av curry. Jag hade kunnat skeda i mig den om jag bara fick.
Utmaningarna är att såsen måste vara glutenfri och att kycklingen helst inte skall vara torr som skolbespisningens. Det måste också innehålla någon form av lärmoment, som ökar min kunskap om råvarorna. Jag hittade detta recept att utgå ifrån, som också liknar det i Carl Butlers kokbok. Inget mjöl, grädde och ägg, många moment.
Jag benade ur en majskyckling och kokade buljong på skrovet, tillsammans med en stjälk selleri, vitpeppar, två fingrar purjolök och några få morotsändar. Buljongen skall inte saltas och den skall koka ihop till någon deciliter.
De skinnfria majskycklingbrösten styckades och blandades med salt och lite finmalen polenta och fick ligga till sig i ungefär 20 minuter.
I stället för champinjoner, använde jag fryst sopp som blandades med de glaserade smålökarna och fick koka ihop under sista stadiet av tillagningen (cirka 15 minuter)
 Grunden till frikassén  görs enligt receptet, man slår ihop äggulor och grädde och vispar sakta i den heta buljongen. Blandningen får sedan koka upp försiktigt under omrörning, Här får man inte ha bråttom.
Kycklingbröstbitarna steks under tiden i gjutjärnsgryta så att de får färg. När de fått det, dra ner värmen, häll den uppkokta såsen i grytan och rör om medan det småkokar tills den tjocknat ytterligare av majsmjölresterna i grytan. Salta, vitpeppra och tillsätt citron till den passar din smak.
Frikassén serverades med lättkokta grönsaker, krossade valnötter och ett syditalienskt vitt, inte alltför syrligt. Roligt att göra och väldigt gott.