Pasta Carbonara

En scen som har fastnat i minnet är från Serien "Two Greedy Italians" med  Gennaro Contaldo och Antonio Carluccio, när de besöker ett kollektiv med unga kockar någonstans i norditalien, där de smakar av en ung kvinnas "nytolkning" av risotto. En av de annars rätt mysiga farbröderna får något stålhårt i blicken och säger med en oändlig arrogans "men lilla vän - du måste lära dig laga riktig risotto, det här är inte ens i närheten".
Jag tänker på det eftersom jag är på väg att göra avsteg i en pasta carbonara, precis som risotto en rätt som har har ett strikt antal ingredienser som skall användas på ett strikt sätt, utvecklat under minst 70 år om man ska tro det som skrivs.

Jag har inte Guanciale, men har en utsökt bit kallrökt fläsk från Frantzéns charkuterier och har köpt ägg på Grepstads gård som har en tydlig ...äggsmak. Man kan liksom se hönsen sprätta runt varje gång man tar en tugga. Dessutom älskar jag rå äggula och vill kunna urskilja smaken ordentligt.
Oavsett avstegen, tycker jag förstås att min är helt fantastisk. Krämigheten när äggulan rinner ner i pastan...mmmm.

Att minnas: Man blandar äggvitan eller hela ägget med den rivna osten. För att det inte ska bli äggröra, blandade jag pastan med fläskfettet först så den svalnar en aning. Sen ner med ägg/ostblandningen och rör vildsint så att vätskan som är kvar i pastan, ägget och osten bildar en krämig sås i stället för att koagulera. Garnera med det krispiga fläsket och grovkrosad svartpeppar.

Några recepttips för Riktig Carbonara.